Det var den 26 Juni och vi stod på en perrong i Falköping. Klockan skulle bli 08.41 och tåget mot Borlänge skulle komma vilken sekund som helst. Jag kunde knappt stå upp för min väska var för tung och jag vinglade därför mest omkring. Sen var vi ju alla så fasligt förväntansfulla, för nu skulle vi till peace and love, bara dansa, skriksjunga på konserter och vara glada i största allmänhet i hela 6 dagar.

.

För några veckor sen framkallade jag engångskameran jag hade med mig. Här har vi några av alla brusiga och halvsuddiga bilder.

 

Här är Oliver, Sofie, Elvira och Tove. Någonstans på en station påväg till Borlänge. 

 

Första kvällen på campingen. Det hade varit spöregn och blixtnedslag på eftermiddan så vi spang mest runt i lera, dansade i såpbubblor och var löjligt glada. 

 

Ungefär såhär såg det ut när man vaknade på morgonen. Skräpigt och gött. 

 

Jag och Oliver på min födelsedag strax innan vi skulle springa iväg på kentkonsert.

 

 

Finaste Nellie under ett paraply. Minns inte vad vi gjorde här. Ingenting antar jag. 

 

Såhär såg det ut på morgonen varje dag. Vi vaknade megatidigt för det blev för varmt i tälten och satt därför utanför, åt mackor med skinkost och drack te. 

 

Här är världens bästa My och världens bästa Isa. I likadana kläder dansandes till ett band vi egentligen inte tyckte var något vidare bra alls. 

 

På tåget påväg hem. Jag var sjuk precis som de flesta andra. Vi kunde knappt riktigt förstå att vi ens varit på peace and love. Det kändes bara jätte konstigt. Vi tackade i alla fall varandra för veckan och sen somnade vi.